Nyheter

Det är hög tid att kliva på tåget


Artikeln är hämtad från Dagens Industri 2015-06-02 

Bild 1

Grafik: Dagens Industri

 

Sydostasien är världens mest snabbväxande region. Nu lyfter även börserna i vissa länder.
Det är hög tid att kliva på tåget.

Under de senaste tolv månaderna har jag haft förmånen att jobba i Sydostasien vid fem olika tillfällen. På plats har jag besökt universitet, banker och företag för att diskutera med studenter, forskare och företagare.

Det är där det händer, på alla plan.
Att Kina tar marknadsandelar är inget nytt. Det har pågått i snart 40 år. Men att hela regionen runt Kina och Indien nu, med färska BNP-rapporter som bevis, växer med cirka 7 procent är anmärkningsvärt. Indiens BNP ökar med 7,5 procent, Kinas med 7 procent, men även Filippinerna, Vietnam och Indonesien väntas uppvisa tillväxt på över 5 procent i år.

Någon liten region är det inte heller.

I de sju mest spännande länderna ur ett ekonomiskt perspektiv – Kina, Indien, Filippinerna, Vietnam, Indonesien, Malaysia och Thailand – bor 3,1 miljarder invånare, motsvarande 45 procent av jordens befolkning. Det betyder i sin tur att 45 procent av befolkningen nu verkar i en region som i praktiken boomar.

När vi i den mer mätta delen av världen talar om svag global tillväxt tenderar vi att se det utifrån vårt perspektiv där Sydostasien väger mindre, eftersom ekonomierna inte är lika stora i kronor och ören. Men man kan vända på det och se det utifrån det asiatiska perspektivet där kakan snabbt växer.

Det finns flera skäl att tro på fortsatt framgång för Sydostasien.

Med ökad handel är det naturligt att tillväxtländerna växer mer än Europa och Nordamerika.

Alla våra fokusländer har löner och BNP per person som ligger långt under snittet i västvärlden. Utflyttning av produktion från dyrare länder till Östasien fortsätter till dess att lönerna har kommit en bra bit närmare våra.

Visserligen har arbetskraftskostnaderna i till exempel Kina ökat betydligt under senare år, men de är fortfarande så pass låga att det är mödan värt för våra företag att flytta ut produktion.

En annan gemensam nämnare för dessa länder är att de har lågt hängande frukter som numera saknas i mer moderna länder. I till exempel Vietnam är majoriteten av alla företag statligt ägda. Med den nya ambitionen att gradvis privatisera och dessutom börsnotera ytterligare 350 företag finns det goda skäl att tro på ökad produktivitet genom effektiviseringar och därmed vinsttillväxt.

Med den växande ekonomin och den minskade fattigdomen har regionen också blivit intressant för den inhemska konsumtionen, en framväxande medelklass som vill ha precis det som vi redan har. Modehandlaren H&M har sedan länge insett detta och är stor i delar av regionen. Under hösten öppnas butiker i Indien och det är ingen vild gissning att Vietnam står på tur, även om H&M inte vill bekräfta det i dag. Som investerare eller exportör finns det all anledning att ta rygg på framgångarna för regionen.

Men var ska man hålla hus? Vilka länder är mest intressanta?

Att plocka ut det mest välsmakande russinet ur kakan är inte helt lätt. Ur ett strikt börsperspektiv är det sannolikt bäst att följa det slitna rådet att inte lägga alla ägg i en korg, utan snarare säkerställa att man är brett exponerad mot regionen. Dessutom ska man så klart vara utrustad med tålamod och acceptera bakslag. Men för alla som har ett tioårigt perspektiv finns det all anledning att kliva ombord.

Indien är utropstecknet. Just nu är Indien det stora utropstecknet. Tillväxten under det första kvartalet accelererade till 7,5 procent och förväntningarna om framtida framgångar har stegrats, bland annat efter förra årets valseger för Narendra Modi som har rivstartat med reformer och tillväxtmål på 8–9 procent.

Någon enkel uppgift har han inte. Indien är stökigt på många sätt med omfattande byråkrati, stor statsskuld och usel infrastruktur. Av de utvalda länderna i vår genomgång ligger Indien sämst till på exempelvis Världsbankens näringslivsrankning. Plats 142 i världen imponerar inte.

Samtidigt kan man vända på resonemanget och tänka på potentialen för världens näst mest folkrika land om förändring äger rum.

Nu adresseras strukturella problem, vilket är väldigt glädjande. Börsen är framåtblickande och har under året stigit med cirka 15 procent, men ett p/e-tal på 19 är knappast avskräckande om den underliggande ekonomin växer med 8 procent under kommande år.

Uthållig kinesisk tillväxt. Den kinesiska ekonomin är avgjort störst, både i absoluta tal och i BNP per capita. Börsen har gått som tåget på sistone, dels på grund av fina vinstutsikter och stora företagsaffärer, dels eftersom Kina har öppnat upp aktiemarknaden för utländska investerare. Mest oroande på kort sikt är att småsparare har blivit aktietokiga.

Som Di:s Kinakorrespondent Johan Nylander har rapporterat är det enorma inflöden från personer som aldrig tidigare har haft möjlighet eller någon form av intresse för börsen. Med rätta oroar det i dag, men för den som har ett tioårigt perspektiv ska det mer betraktas som brus än ett hinder.

Nu växer Kina med mer måttliga 7 procent efter 25 år med tillväxt över 10 procent. Det kallas uthållig tillväxt, något som vi alla ska vara glada för. Planen är att Kina ska omvandlas från världens fabrik till en stor inhemsk marknad där den egna efterfrågan tar över som drivkraft från investeringarna. Med stora finansiella muskler och en begränsad statsskuld finns det få anledningar att betvivla tillväxtprognoser på runt 7 procent.

Reformer i Vietnam skapar potential. Av de så kallade gränsländerna till de stora drakarna Kina och Indien är Vietnam kanske det mest spännande landet, framför allt eftersom det är så långt efter på många plan.

Häromveckan högtidlighölls 40-årsdagen efter Vietnamkriget, eller det amerikanska kriget som det kallas i Vietnam. För de styrande är det så klart en källa till stolthet att ha betvingat stormakten USA. Samtidigt är det slående ur ett ekonomiskt perspektiv vilken usel utveckling landet har haft under denna period med planhushållning. I en jämförelse med framgångsnationen Sydkorea bleknar Vietnam.

Men nu ska det bli ändring på det. Insikten om marknadsekonomins potential växer sakta men säkert fram. Inslagen av privat ägande genom den så kallade doi moi-politiken lyfte landet ur extremfattigdom för 30 år sedan. Nu ska fler företag privatiseras och utlänningar tillåts att köpa inhemska företag i ökad utsträckning. På börsen får utländska investerare förvärva minoritetsandelar, och det talas till och med om en uppluckring som möjliggör utländskt majoritetsägande, något som skulle göra under för produktiviteten i näringslivet.

Premiärministern sägs vara ”pro-business” och om han vinner partiledarvalet i januari väntas större reformer som sannolikt gör landet ännu öppnare mot omvärlden.

I dag är Vietnam 25 år efter Kina i det mesta, men landet har den fantastiska fördelen att kunna dra lärdom av Kinas framgångar och undvika de värsta misstagen.

Enligt investmentbanken HSC handlas Vietnamindex, VN, nu till p/e-tal på 12,8, något som måste anses billigt. Det enklaste sättet att få exponering mot Vietnam är via likvida börshandlade fonder, så kallade ETF:er, men det finns även speciella Vietnamfonder. Svenska Tundra Vietnam har både under det senaste året och hittills i år överträffat jämförelseindexet FTSE Vietnam.

Allt är så klart inte guld och gröna skogar i Sydostasien. Politisk nyckfullhet, omfattande korruption och geopolitiska hot måste tas med i beräkningen. Samtidigt är de flesta svenskar alltför exponerade mot Europa i både den verkliga ekonomin med det egna jobbet och i sparandet. För alla med en långsiktig placeringshorisont och med lite is i magen erbjuder Sydostasien mycket mer än en krydda.