MiFID II

Den 3 januari 2018 började de regler som baseras på Europaparlamentet och rådets direktiv 2014/65/EU - MiFID II – att gälla. Detta direktiv ersätter Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/39/EG – MiFID – som började gälla 2007 och som bl.a. reglerade marknaden för finansiella instrument, investeringsrådgivning och diskretionär portföljförvaltning.


Syftet med MiFID II är att öka transparensen och förstärka förtroendet på den finansiella marknaden, förbättra skyddet för investerare, reglera vissa tidigare oreglerade områden samt se till att behöriga myndigheter har tillräckliga befogenheter för att fullgöra sina uppgifter.


MiFID II innebär i första hand ändringar i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, som styr värdepappersbolagens verksamhet, men det påverkar även fondbolag och AIF-förvaltare med tillstånd till portföljförvaltning och investeringsrådgivning i den delen av verksamheten.


Mer konkret innebär detta bl.a. att portföljförvaltare inte får ta emot och behålla ersättning från tredje part utan att portföljförvaltaren får betala ut eventuell ersättning från tredje part till kunden. Det blir nya krav vad avser kunskap och kompetens för de personer som lämnar investerings-rådgivning och information om finansiella instrument.


MiFID II innehåller även regler om produktion och distribution av finansiella instrument i syfte att skydda investerare. Det innebär att värdepappersinstitut som producerar finansiella instrument ska säkerhetsställa att instrumenten är utformade för att uppfylla behoven hos en i förväg fastställd målgrupp, att strategin för att distribuera instrumenten är förenlig med denna målgrupp och att rimliga åtgärder vidtas för att säkerhetsställa att produkterna distribueras till den aktuella målgruppen.


Vad gäller ersättningssystem får personalen inte belönas eller bedöma på ett sätt som skulle komma i konflikt med skyldigheten att iaktta kundernas intressen. Bolagen ska särskilt undvika belöningssystem som skulle kunna kan leda till att anställda rekommenderar ett visst finansiellt instrument till en kund när företaget borde ha föreslagit ett annat instrument som bättre hade motsvarat kundens behov.


Det införs även utökade krav på information till kunder. Kunderna ska bl.a. informeras om vilken effekt olika kostnader har på investeringen.